för fem minuter sedan stod jag i extas och eufori och skrek på glasverandan. för det snöar. alla har pratat om att det snöar överallt, men jag har inte sett det, har inte trott på det. nu snöade det. jag har nog aldrig riktigt blivit glad över att det snöar, för vanligtvis gillar jag inte snö. men att man femte december, står utan snö under sina skosulor har känts ovanligt och tomt. kylan har bitit i öronen, men inte tillräckligt för att det ska bli ett vackert vinterland.