fingarna dansar över tangenterna. jag skriver och skriver. men inte här. jag tror inte jag vågar öppna mig så mycket här. ett lösenords-skyddat dokument fylls på när jag har för många tankar snurrandes i huvudet. jag kan skriva flera sidor. jag skriver om saker som hänt. hur det kändes. mina drömmar. korta historier. noveller. sånt som jag aldrig skulle visa någon. jag börjde för ett år sedan plus tre dagar, när jag kände att jag behövde skriva av mig. jag skriver datum. och sen går det som en flod. jag skriver aldrig så bra som i det dokumentet. men jag vågar ändå inte dela med mig av det. det är mysigt, men ibland jobbigt att läsa gamla delar ur texten. att texterna blivit levande och onödigt väl ingående och jag minns verkligen varende sekund av vad som hänt bara av att läsa från svart på vitt.