jag tittade på paraplyet och tittade ut. det blåste, men det regnade inte. lämnade paraplyet och begav mig till skolan med endast några klunkar kaffe och juice i magen. benen släpade i asfalten liksom väskan ända fram till ingången. tisdagar går alltid så fort. när jag lämnade skolan tittade jag ner i väskan och saknade paraplyet. ja, vi kan kalla det storm. jag amanda och harriet slutade uppe på ett café och drack kaffe. på hemvägen (till harriet) slant vi in på beyond retro och jag kapade ett par riktiga bumlingar, som min bror förövrigt ratade rätt upp och ner. nu strålar det ömhet i min rygg efter att ha suttit snett i en vit fåtölj görandes en labbrapport.