OVANLIG KÄNSLA ATT LIGGA PÅ RYAMATTAN OCH LYSSNA PÅ FRANK SINATRA FRÅN EN LPSPELARE. jag hostar fortfarande, men det är torrare och jobbigare nu. jag dricker hostmedecin. äter glass. kliar mig i ögat som vägrar släppa ut dendärjävlainåtböjdaögonfransenjaghatardig. ögonfransen blev nyss personifierad, mänskoförklarad. jag vet inte vad det är för ord jag använder eller om dom överhuvudtaget stämmer in i de märkliga meningarna. underkläder och en stor skjorta. dagens outfit. det klär en sjukling. en sjukling som mig. som jag. och här är väl ännu en text, med alldeles för många punkter och utan stora bokstäver. utan mening. jag måste verka som en så förvirrad och borta tjej. alltså. åh. jag vill skriva något bra så någon av er som läser ba kan förstå. jag försöka förmedla någon känsla. försöker. men jag har inte ens börjat förklara den. jag avstår, jag låter detta inlägg vara rörigt. som alla andra. utan någon som helt mening. ja. jag tar en promenad i den nästan redan mörka kvällen. hejdå.