igår ställde jag mig på vågen för första gången på säkert två-tre månader. jag hade under denna tid gått upp sex kilo. jag var inte långt ifrån tårar när jag efter ett tredje försök, i hopp om att vågen hade visat fel de första två gångerna, gick av vågen. idag bestämde jag mig för att gå samma väg som min pappa. någon diet där man är max får äta 500 kalorier två dagar i veckan men resterande äta som vanligt. den här gången vill jag verkligen klara det. och hålla det. men det är så jävla frustrerande att jag kommer behöva kämpa varje dag i hela mitt liv för få vara smal. hatarhatarhatar min kropp.

idag går jag på svält och jag är så sjukt hungrig. har ätit halva mitt kaloriintag nu. dör. 

och allt annat suger också.