CYKELPREMIÄR. det var så härligt, så härligt att mobilen studsa ur den lilla jeansjack-fickan i nedförsbackefarten. den klarade sig, bättre än bra skulle jag säga. den gamla svarta damcykeln utan växel och högt styre tog mig till alina, vi drack kaffe, fotade, testade kläder och skrattade. framförallt skrattade. tills vi satte kaffe i halsen, tjippade efter luft, hostandes, med tårar rinnande längs kinden. vi är så himla bra tillsammans. vi har kanske den sjukaste humorn, men det är vi och jag är verkligen mig själv, hela vägen ut. nattiii