jag hatar känslan av att ångra saker. jag ångrar saker så inerligt. det är nog bland det sämsta med mig, jag ångrar för mycket. och jag tänker för mycket. men jag ångrar så att jag inte skrek de där orden när jag hoppade ner för bryggan i det sommarvarma vattnet. och från en försommar till en sensommar många år senare, hur jag inte bara vägrade åka hem och fortsatte med tåget.
måste sluta tänka. helt enkelt. jag ska göra listor, och gå egen-terapi för att hjälpa mig själv från detta.
och jag kan inte sova. men jag säger godnatt ändå.