vi satt där utanför klassrumet spända, förväntansfulla, nästan som berusade av glädje, i väntan på att bli insläppta och få några sista ord innan vi gick vidare till aulan för att sedan förklara sommaren officiell. jag tror att stefan frågade om någon hade något att säga, väl inne i salen, han vände snabbt blicken mot siri och sa något i stil med "siri, du ska ju lämna oss". "va, vadå?" "men siri?" hörs i salen. om jag ska vara ärlig, krigade jag mot något som brännde bakom ögonlocken. det var så många blandade känslor på samma gång.