idag har jag väntat på att marken skulle bli lite vit. det var länge sedan jag såg träd, mark och himmel så gråa. överväger nu att klippa av tio centimeter hår. är så himla trött på allt. att inget händer. att allt händer för alla andra. men att jag står i min gråa vardag som ett stort frågetecken medan tiden rusar förbi mig. känner att om inget kommer komma till mig så får väl jag göra förändringarna själv.. vilket lär bli något med mitt hår. när jag får råd.