drar det fuktiga och nu lockiga håret bakom örat. det envisas så att hänga framför ögonen. på mig, men det ser alltid ut att gå så bra för alla andra. försöker via tankekraft försöka få fyr på brasan bakom mig, igen. inget denna dag har gått som tänkt. jag kom hem runt tre inatt efter att ha väntat på bussen några för många minuter och att sedan ha missat sista bussen till min dörr. paranoid och livrädd gick jag uppför och nerför. vägarna tycktes bli allt smalare och mörkare. jag kunde heller inte inse att det var jag själv som gjorde alla ljud runt omkring mig. vände mig snabbt när jag hört ett kraffs. jag trampade på ett nerfallet lönnlöv. småsprang. kallsvettades. andades korta snabba andetag. fick till slut upp nyckeln ur den ändå tomma väskan efter 7 sekunders panik.