hade velat stänga av och somnat för två timmar sedan. men låg kvar i sängen med lampan tänd och böckerna bredvid mig. böckerna som jag inte mer än tagit ner från mitt rum för att nu ta upp dem igen. jag förstår ingenting och kan ingenting så jag vill inte förstå eller kunna. jag har för mycket annat att tänka på. och det gör ont i hela kroppen. det är så mycket ilska, sorg och besvikelse blandat med någon gnutta lycka. men det finns liksom inget hopp i mig längre. inte för någonting. utan känner mig bara värdelös. jag bara existerar för att existera, inte någon annan skön funktion som att sprida lycka eller för att ta emot lycka.
det hemska är att jag försöker vara alla till lags och är alltid för snäll att det oftast slår tillbaka och där blir man skrattad åt för att man blir sur inte frågad hur det är eller förlåten.
det kan inte vara kul att läsa min blogg nu när mörkret kommer, för liksom jag blir mörk. inte alls någon rolig figur. varnar för depression de närmsta månaderna om inte något magiskt händer. godnatt.