2012-10-09 @ 22:59:02
tänker att jag nog aldrig känt mig så osäker på allt samtidigt i mitt liv. att jag känner att jag inte orkar plugga till prov men ändå råkar få hyfsade resultat men egentligen vill göra så bra ifrån mig som möjligt. men måste redan från början sätta mig på en låg nivå för jag ska, till att börja med, kunna få in grundläggande information och regler i min hjärna för att möjligtvis, om orken finns, om viljan finns, kunna fördjupa mig. men jag gör aldrig det.
att jag egentligen inte har någon energi om dagarna att göra någonting. men strövar ändå upp och ned för långa shoppinggator och är upp sent om kvällarna för att jag tror att jag ska må bättre, psykiskt.
att jag mår så dåligt av att vara ensam. det slutar oftast i timlångt hejdlöst gråtande i min säng. inte för att det hänt något utan mest för att jag river upp alla sömmar jag under dagen så fint sytt ihop. tänker igenom, analyserar, grubblar, tänker tillbaka, ångrar, tänker framåt och stämplar mig redan misslyckad.
att det är sådan salig jävla blandning, en ren röra av olika fenomen och problem som på samma gång expanderar. och jag kollapsar. för jag lyckas aldrig hitta någon vettig eller rimlig eller bra väg ut. jag gräver mig djupare och djupare i ett stort fett ångesthål. 

Kommentarer:
Postat av: nellie

det är konstigt att något hemskt kan bli så fint. du skriver så vackert

2012-10-10 @ 12:06:02


Här kan du skriva en fin kommentar! :

Namn:

Hänger du här ofta? Klicka i och allt sparas!

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0